I första hand basal utredning – sedan utvidgad
Det finns ingen enkel utredningsmetod som kan fastställa om en person har en demenssjukdom. I första hand bör hälso- och sjukvården göra en basal demensutredning som grundar sig på en sammanvägning av
• strukturerad anamnes, intervjuer med närstående, bedömning av fysiskt och psykiskt tillstånd, bedömning av kognition genom kognitiva test (MMT tillsammans med klocktest)
• strukturerad bedömning av funktions- och aktivitetsförmåga
• provtagning för att utesluta andra tillstånd som kan orsaka kognitiv svikt
• strukturell hjärnavbildning med datortomografi som kan bidra till att identifiera kognitiv svikt och utesluta andra tillstånd i hjärnan som kan orsaka kognitiv svikt.
Det är inte alltid tillräckligt med en basal utredning för att fastställa om en person har en demenssjukdom. Hälso- och sjukvården bör då genomföra en utvidgad demensutredning som innehåller en eller flera av följande delar
• neuropsykologiska test
• strukturell hjärnavbildning med magnetkamera
• lumbalpunktion för analys av biomarkörer
• funktionell hjärnavbildning med SPECT.
Socialstyrelsen bedömer att effekten av rekommendationerna om basal och utvidgad utredning blir att antalet utredningar ökar med cirka 7 000 undersökningar årligen till en kostnad av omkring 41–59 miljoner kronor (cirka en promille av de totala kostnaderna för demenssjukdom). En högre kvalitet på demensutredningarna kan förväntas bidra till ett mer adekvat omhändertagande och ett minskat behov av akuta åtgärder, till exempel sjukhusinläggningar, vilket inte leder till ökade totalkostnader.
Hämtat från Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom